Retrospektiv

Prylar, prylar, prylar.

Alltid denna villrådighet, vad tjänar det till att spara alla dessa gamla nostalgiska prylar, när han inte längre är nostalgisk över dem, utan han bara har en nostalgisk känsla av när han var nostalgisk över dem, då han hittade prylar som han en gång suktade över eller köpte i sin ungdom.

Prylar, Prylar, Prylar,

Nu kunde han slutat skriva här, för det stycket här ovan summerade faktiskt precis vad det handlar om, och det kom till honom just nu.

Återigen är han villrådig om vad det egentligen fyller för funktion att spara på gamla tekniska prylar inom foto, musik och stereo. Detta var hans intressen genom livet, visserligen gick intresset upp och ner genom åren men det fanns där.

Han var alltid nöjd att han hade dessa intressen. Det var också väldigt bra när andra frågade, både privat och i yrkeslivet på kurser och möten vad hans intressen var, då drog han ömsom till med foto eller musik. Lätt för andra att förstå, inga komplicerade följdfrågor, nästan alla kunde relatera till dessa två intressen. Bekvämt och bra.

Men att spara på gamla prylar inom dessa områden nu 2020, vad tjänar det till. Särskilt då när allt är undanstuvat i gamla drickabackar i förrådet.

Skall slutet av januari 2020, vara månaden då han äntligen tog klivet, tog steget ur det nostalgiskt rosaskimrande som nu blivit något unket och förlegat, lite som en våt kall filt som tynger ned mer än värmer.

Önska honom lycka till, jag misstänker att han 2021 skriver samma inlägg, men han tror inte det. 😉

Tommy och Creedence

Tommy, den lille spjuvern, såg till att notera på skivomslaget om sina små iakttagelser. ”Skön lirare” ”bäst 💙” och några kom-ihåg på vad medlemmarna spelade för instrument, något felstavat.

Tommy såg dessutom till att sänka värdet på en av CCR’s bästa singlar med hans små kråkfötter och klotter 😉

Tommy hur tänkte du den där januarikvällen 1970, då du satt och diggade till ett av världens bästa band.

Mer än coola hits

Många, om inte alla, var de kvällar och nätter han somnade in till Radio Luxembourg under sent 60-tal till tidigt 70-tal.
Han hade en transistorradio på en stol vid sängkanten och den radion var relativt bra på att få in radiokanalen stabilt och utan för mycket bortfall. Men visst, ibland tonade sändningen fram och tillbaka och ibland kom nån tysk kanal in en stund, skedde det under en bra låt fick han vänta till nästa kväll i hopp om att låten skulle höras bättre.

Han hittade några inspelade avsnitt från just dessa år och nu kom allt tillbaka precis som han minns det. Ljudet, rösterna, musiken och den där typiska svajiga ljudkvaliteten. Programledarna som snackade in i låten på ett coolt sätt.
Det blev en nästan smärtsam känsla i magen när han förflyttades 50 år tillbaka i tiden. Där låg han i mörkret och lyssnade på de senaste hitsen och funderade på hur nästa skoldag skulle te sig eller på något som hänt under dagen.

I mörkret kunde han drömma sig bort bland hitsen, de coola radiopratarna och reklamjinglar. När livet för en tonåring var i ständig förändring på gott och ont var lyssnandet varje kväll en trygghet.
Radio Luxembourg var under dessa år mer än bara coola hits.

Junkie

Innerst inne visste han nog att denna dagen skulle komma. Trots att han sedan länge kände sig fri och förbi lasten som ett tag tog stor del av hans liv och leverne.

Från sen tonår då inkomsten inte räckte till mer än ett eller två riktigt bra inköp per månad till en eskalering under hans 20+ år. Men han lyckades bli fri många år under barnens uppväxt, då fanns inte suget där. Men barnen flyttade ut och då kom suget igen trots alla lätta fix som nu fanns lättillgängligt överallt. Bra högklassiga grejer bara ett klick bort, nästan gratis var det också.

Men nejdå, han skulle falla tillbaka igen, riktigt tungt dessutom, nu räckte det inte med det bästa på marknaden ett par gånger i månaden. Det hände att han kom hem nästan varje dag med undermåliga produkter som han hittade i mörka källarhålor, där någon annan hålögd junkie stod och vaggade och krängde gammal skit.

För två år sedan lyckades han ta sig ur detta beroende igen, en annan man i hans ålder som just fallit ner i skiten igen, så mannen fick prylarna. Allt var nu borta, nu fanns inga grejer som stod och lockade honom, han var fri. Men helt ärligt, vissa bra grejer smusslades in i garderoberna som backup, för han kände sig själv.

Till för någon vecka sedan då kom suget igen, trots att de vuxna barnen gett honom substitut för hans gamla last.

Suget eskalerade, han målade upp härliga bilder i sitt huvud och kollade in nya grejer. Men det fick inte kosta mycket, bara så att han kunde gå ned i källaren för en snabb flykt då och då, så igår köpte han till slut grejer till en skön ”put the needle in the groove” så att säga, han är nere i skiten igen.

För hur det än är så kan inget slå en äkta repig vinyl en fredagskväll, låter han hälsa genom ljudet av gamla sjuttiotalsdängor.