Kameramannen

Jag lade först märke till den snygga Leicaväskan som hängde över axeln på en man, en väska i ljusbrunt läder som andades hög klass. När jag lyfte blicken såg jag en kamera jag aldrig sett i händerna på någon innan, frågan är om jag ens sett den på bild. Var det en helt ny modell? Jag var bara tvungen att försöka få till en bild gärna framifrån så att jag såg modellen på kameran så jag kunde kolla upp detta hemma vid datorn. Men det var omöjligt och jag ville inte vara framfusig och tränga mig på mannen som intresserat följde evenemanget framför honom.

Väl hemma lyckades jag hitta en bild som överensstämde med mannens kamera, Leica Digilux 1, stod det.


Fakta gav att denna kamera kom ut 2002 och specifikationerna lyder: 4 Megapixel på en 1/1.76 tums CCD Sensor. Objektivet ett Leica Summicron Vario 33–100mm med ljusstyrka F2.0 – F2.5. LCD på 2,5 tum tillsammans med en genomsiktssökare. ISO ligger mellan 100-400. 4 bilder per sekund. Vikt 455 gram.

Kameran kostade ca 9000 kronor år 2002!
Priset på väskan framgick inte men släng på en tusenlapp till.

Så detta var en digitalkamera från den digitala kompaktkamerans barndom. Kvalitet lönar sig.

Färm och frugan

De skulle ut och fixa lite blåbär till frunchen och samtidigt ta några bilder med Bärplockningsapparaten i aktion.
Han gick loss ordentligt med kameran i skogen, 209 bilder senare på frun och Färm sitter han vid datorn och ser att bild 1 är den bästa och de andra 208 kunde kasseras.
Känner ni igen detta eller är han ensam om att det oftast brukar vara så när man skall fota ett speciellt motiv. 🙂

Blåbär och Kantarell

Frugan i sin barndoms skogar bland blåbär och kantareller. Inte mycket är sig likt, barndomshemmet är rivet och skogen genomkorsas numera av en ny dragning av Riksväg 27 och mycket är igenväxt. Men några små ställen hittade hon och några nästan igenväxta stigar kändes igen.

Då svamp- och bärplockning inte tillhör hans största fritidsintresse passade han på att knäppa några bilder.

Att hålla en kvist framför kameran har han sett att man kan göra.

Låg nivå på kameran kan bli bra bilder, eller iallafall lite omväxling.

… eller ovanifrån.

Bara en liten stund till, jag skall gå in på stigen där borta också…” men nu började han tröttna och satte sig i bilen.

Sedan var det ju detta med rensning… Puuh. Då passar han på att rensa bland bilderna från utflykten.

Kameraminnen

För exakt 10 år sedan såg det ut så här på motorhuven på hans VW Passat. Det var dags för en semester/bilutflykt på gamla vägar. På huven ligger också en gammal bilkarta som var bra att ha för att hitta de gamla dragningarna av Europa- och Riksvägarna från 50-70-talen, man reser stressfritt och bekvämt på dessa äldre vägar vid sidan av de nya motorvägsdragningarna.

1998 sålde han sin analoga kamerautrustning och köpte sig en liten kompaktkamera för 35mm film.

Allt var fotat, det fanns inget mer att fotografera, resonerade han då 1998 😀

Men runt 2003-04 fick han använda en digitalkamera att dokumentera med i jobbet. Då tog fotointresserat fart igen, snart köpte han en egen digital kompaktkamera

Han har försökt att samla de digitala kameraköpen på denna LÄNK och de analoga på denna LÄNK

Kameranostalgi och hans samling av olika äldre kameror på denna LÄNK.

Close up

… eller nära nog. De här tre bilderna är också nära nog de enda macrobilderna han har kvar och som han med sina ögon sett är nöjd med. De är fotade juli 2013 🙂 med en Olympus E-620 (12mp) och en Zuiko 35mm f3,5 1/1-macroobjektiv. Hemma i rabatten blev det kanske 15 bilder sammanlagt på denna spindel som är på väg till sin lunch och dessa tre blev okej skärpemässigt med hyfsat skärpedjup.

Han vet inte hur många gånger han tänkt köpa ett makroobjektivet till de olika kamerorna han haft under årens lopp. Men hur det än är så inser han att han inte har det tålamodet att ligga böjd över en insekt eller blomma för att bränna av ett hundratal bilder. Allt för att kanske få en handfull skarpa och godtagbara bilder med tillräckligt skärpedjup på blomman eller insekten.

Så han tror nog att det sista makroobjektivet är köpt och sålt och han inser sina begränsningar när det gäller makrofoto. Men osvuret är bäst för han känner sig själv 🙂