Göte och fisketurerna

Här står han och Göte vid en liten sjö djupt inne i skogen. Han står på gungfly och testar sitt relativt nya kastspö. Göte kör som vanligt sin laidback-attityd och som visar sig vara den rätta fiskemetoden denna sommarkväll, han är på väg att håva in en firre.

Göte bodde i grannhuset och det var under 60-talet som han följde med farsan och Göte på fisketurer. Inte för han kanske tyckte att fiske var speciellt kul, men det var alltid skoj att följa med när de skulle ut till en sjö. Göte ville oftast fiska i lite udda sjöar, medan farsan nog hellre ville åka till de säkra sjöarna där borrarna gick. Men denna gång var det Götes tur att välja sjö. Han gillade Götes stil får han tror att upplevelsen var viktigare för Göte än att kanske få fisk.

Under hans uppväxt var det Opel Rekord som gällde för Göte och på den tiden upplevde han de som enorma bilar och att baksätet var som ett vardagsrum. Alla fiskespön och annat som skulle med fick plats i bagaget. Imponerande, tyckte han som var uppvuxen i baksätet på en VW 1200.

Allra roligast var det när Göte körde sin bil till dessa fiskesjöar. Sjöarna skulle helst ligga nära en skogsväg för att de skulle aldrig behöva gå långt i skogen. Göte var lite burdus på skogsvägarna, det var inte så noga om det bilen slog i då och då. Lite rally på grusvägarna var ju skoj och det såg nog Göte på hans nöjda minspel i backspegeln. Farsan hade alltid den vattenfyllda älingspannen mellan benen på bilgolvet och vid Götes mest vildare framfarter på skogsvägarna hände det väl att mycket av innehållet i spannen hamnade på bilgolvet och farsan fick plock upp sprattlande älingar till spannen igen.

Ibland hade Göte fått låna i en eka, då var det extra kul att följa med. Sjösäkerhet kom nog i andra eller tredje hand under dessa fisketurer eller rättare sagt man brydde sig nog inte om det, så här 55 år senare var det kanske inte alls så, men så upplevde han det just där i båten.

För Göte var inte fiskeutrustningen speciellt viktig, ett gammalt bambuspö med en alldeles för stor krok dög gott, tyckte Göte. Och när han följde med farsan för att fånga äling som bete i en bäck inför fisketuren, till hans tårar svett och förbannelse. Då tyckte Göte att det var lite av lyxlir och nöjde sig med att gå ned till komposten på tomten och grävde upp lite mask att ha med sig på fisketuren. Men som farsan sa att med små älingar som agn nappar inte mörten och några mört ville farsan in ha, det var abborre som gällde.

Med tiden ändrade Göte sin laidback-attityd och satsade både på glasfiberspö och äling, men då hade han slutat hänga med Göte och farsan, moppar och annat lockade mer.

Göte reste vidare till de aldrig sinande fiskevattnen för ganska många år sedan, men Götes fru träffar han då och då, för någon vecka sedan fyllde hon 89 år.

Göte, farsan och väderkvarnarna

6 kommentarer

  1. Visste inte att jag heter Göte i andranamn. Måste vara så eftersom jag idkat fiske med fattigmanshaspel många gånger. Konsten att svinga ut betet med en lina upplindad på en flaska tillhör forntiden tyvärr, men ack så roligt när man fick hugg och bara hade händerna i linan att lita på.

    Gillad av 1 person

  2. En fin bild med en fin berättelse
    en bild kan skapa minnen
    ser bara själv på min morfars gamla negativ vilka kom ihåg minnen det blir av det då man ser en bild

    Gilla

    • Jag är glad att min far började fota lite mer på slutet av 60-talet. Vissa år tidigare finns inga bilder.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s